Så här såg det ut i natt hemma i Duved, den mysiga lilla fjällbyn vi bor i vintern 10/11, lugnt å skönt nanting.
Tolv timmar senare, efter att ha ägnat sju timmar åt att platta till min röv, står jag mitt i måndagens eftermiddagsstress på Stockholms centralstation, lyckas ta mig till Max i Hammarby för att hitta ett gäng lagomt slappa lösdrivare/entusiastiska brädåkare efter en av många skräpmatsmiddagar på "Sveriges bästa restaurang".
Driver runt lite och upptäcker att jag tittar på spots som dom andra inte ens ägnar en längre hundradel åt att spana in. När hela denna skithåla till stad fullkomligt kryllar av aktiviteter på en högkonsekvent nivå, finns inte längre någon anledning till att överväga något som skulle passa i hemstaden, Umeå, man ägnar istället två minuter till att gå en liten bit bort för att hitta ett hundra procent legitimt spot eller varför inte två till för ett annat.
Till Skistars anläggning, inte något liknande den jag nu är van att åka i mina nuvarande hemtrakter, åkte vi sedan för att få en liten översikt över staden och några uppmuntrande fysikövningar i en jävligt oväntad Hammaby-backe...
Nu pratar Wiberg å Phille med Salomons team manager Robban om en "plan B" inför morgondagen när några av boisen planerar mördarspot, vet inte än hur det samtalet slutar, hur eller när denna vecka slutar... kanske i Finland?
