Ganska precis 10 månader efter operationen på högerknäets främre korsband, så får jag besked från magnetröntgen om att mitt främre korsband i mitt vänstra knä är skadat, och kanske menisken litegrann (som jag iofs tror varit under en längre tid utan problem).
Denna skada gjorde jag för cirka en och en halv månad sen i Bygdsiljum, och nu frågar jag mig själv varje dag vad jag skulle göra istället för brädåkningen. Därav "livsanalysen", ur föregående inlägg. Det har kommit till en punkt då jag insett att även fast jag älskar det så mycket, så är det fortfarande en tidsfördrivande syssla precis som allt annat, precis som till och med ett jobb är, varav jag är väldigt glad att ha ett heltidsjobb som gör att min lediga tid att sitta hemma och grina blir begränsad. Trots tidsfördriv, så är det ju ett tidsfördriv jag älskar mest i livet så därför tänker jag inte släppa det i första taget, så villkoret till att jag skulle lägga ner brädåkning på den nivå är isåfall att jag pajjar ett till knä eller något annat som gör att jag måste genomgå ännu en operation för att kunna fortsätta, det är ju dock inte fullt omöjligt att jag kommer att säga samma sak om det väl händer... eller kanske ska jag säga DÅ det väl händer, för chansen är väl ganska stor med tanke på nivån på åkningen.
Synd om släktrelaterat knä...
Brorsans närmare bestämt. Dom var i Tärna över påsk, andra dagen pajjade brorsan sitt knä, som vanligt gjordes inget avancerat utan han var bara lite trött och ofokuserad. Verkar nu efter en akutröntgen som att det är menisken som fått ta smällen, vilket inte är någon omfattande operation, men som jag förstått så är det svårare att få till bra än ett korsband till exempel. Håller tummarna för att vi båda kan åka nästa vinter, och isåfall skadefritt för en gångs skull!
Slutsats: "Livsanalys"
Nåja, nu har det ju varit betydligt mycket värre skador inom brädåkning för folk som fortfarande är med i spelet så jag behöver säkert bara lite tålamod. Skulle det däremot komma till en punkt då jag nästan måste ta och lägga ner mitt högsta intresse och tidsfördriv så har jag kommit fram till att jag ska satsa mer på att fotografera och designa hemsidor, vilket är min närmsta intressen efter brädan. Så egentligen handlar det ju bara om att hitta nått att göra som man tycker om, just nu råkar brädan vara det men för att vara realistisk så kommer det förmodligen inte att prägla hela min livslängd. Som jag hörde AFI's (A Fire Inside) trummis säga i en intervju, så menade han att intressen kommer och går. Trummorna för honom hade dock varit något han aldrig blivit less på och därför intresserat honom hela livet, brädan är väl min sån grej, men jag börjar dock bli rädd att jag måste bygga upp mina andra intressen mer så jag har nått att falla tillbaka på om jag inte kommer att kunna åka bräda sen. *Dramatisk igen.*
Fokusera!
Jag har fått remiss till Idrottsmedicin, om jag minns rätt så dröjer det kanske ett par veckor innan jag får ett brev med en tid 3 månader senare, då kommer vi bestämma vad som är en lämplig åtgärd beroende på hur farlig skadan är (operation om korsbandet är av, annars... rehab och väntan resten av livet?). Om det blir operation så kommer jag enligt lag att behöva vänta max 90 dagar på operation, dvs ett halvår från nu och en ett halvår läktid och rehab innan jag är klar för att ställa mig på brädan igen... ETT ÅR TILL AV VÄNTAN!
Kanske... vi får se, skulle ju åtminstone va trevligt att få åka lite på min sprillans nya Stairmaster 144 som jag fick på garanti, och dessutom fick ny garanti på! Hehe...
Andra intressen finns ju...
Kameran ja! Var och tog några sköna vinterbilder för ett par dar sen. Vädret är allt bra skumt nu alltså, har varit kallt och snöat en hel del nu under påsken, här i Obbola längs kusten till och med. Våren brukar börja nalkas den här tiden annars, men icke!
Jag börjar känna suget efter en riktig DSLR-kamera (digital spegelreflex), och har under en längre tid kikat på massa olika för att hitta den som bäst passar mina behov. Har tidigare varit skeptisk till Nikon, men har nu kommit fram till att jag förmodligen kommer att köpa en Nikon D200, eller kanske om jag slutar vara snål, den nyare D300. Skulle lätt klara mig med D200 utan att alls känna mig begränsad, vilket är den större meningen med inköpet, men när man liks handlar så... kommer i vilket fall förmodligen aldrig att behöva uppgradera mig igen på väldigt, väldigt länge, kanske hela livet.
Har varit lite osäker tidigare på om jag verkligen anser att fotografering är så stort intresse, men det har vuxit på senaste vilket har fått mig att inse att jag nog skulle förtjäna en uppgradering.
För den delen också - blir det ingen brädresa runt om i världen så blir det med största sannolikhet en fotografisk resa, vilket inte alls är fy skam!
