Kom på att jag måste ju skriva lite om hur det var...
Införskaffning av hojj ledde till seriös pepp
Eric köpte ju en ny hojj, för ett par månader sen nu, och behövde ju bli av med sin gamla, och jag som varit sugen länge på ett lite schysstare åk (vi pratar fortfarande vanlig cykel) kunde ju då köpa hans gamla passande nog. Jag tror att det var just då vi började tänka lite i banorna att fara och cykla lite mer seriöst nånstans, så jag, Eric, Henke och Pär drog Tavelsjöleden en kväll. Cyklade från Regementet till Haddingen innan vi gav upp och följde 363:an resten av vägen till farsans bil som jag lånat och parkerat i Tavelsjö. Blev för dåliga leder och för mycket berg och sten mot slutet så vi bar cyklarna flera kilometer. Vi hade inte cyklat färdigt än...
Tagga på Gränsen!
När vi cyklat Tavelsjöleden så var vi ju inte mindre taggade, så vi började genast styra något mer seriöst. Pär hade tidigare cyklat i Riksgränsen så det var ju ett ganska naturligt alternativ, så vi började planera.
I torsdags åkte vi med en hyrbuss med gott om plats för fyra hojjar och fyra hojjsugna grabbar.
Anlände i Abisko vi middagstid, åt middag och kikade runt på hotellet och spontanköpte en ny hjälm som jag kommer ha då jag åker snowboard också. Vi hade diskuterat flera olika alternativ om vilka vägar vi skulle cykla och vart vi ville åka osv, men bestämde på hotellet i Abisko att vi skulle cykla från Riksgränsen till Katterat, ca 1.5 mil, och campa där ett par nätter och köra lite roliga lokala leder som vi hoppades finna där. Sagt och gjort, det var mycket nerför så det var ju både roligt, skönt och läskigt med stup rakt ner till döden på ena sidan. Jag som dessutom höll på att bli överkörd av ett tåg var ju inte helt önskat, cykeln fastnade mellan spåren. Vi satte upp våra hyrtält i Katterat närmare midnatt, som vi hämtat i Luleå på vägen upp. Det visade sig vara en bra camparplats med tillgång till vatten (tyvärr inte ur en fjällbäck) och grym utsikt över Rombaksbotn.
Hunddalen
Dagen därpå tog vi en dagstrip till Hunddalen, packade det viktigaste i Pärs rygga som var minst och min minirygga som gick att ta lös från den stora. Cyklade ca 3 mil fram och tillbaka i både upp och ner terräng, men mest uppåt tror jag för hemvägen kändes snabbare och roligare. När vi kom fram så var "raststugan" låst, men nyckeln fanns inlåst i en liten plåtbehållare på ytterväggen som Eric lyckades peta fram. Det slog oss ganska snabbt att det inte var "raststugan" vi hade hittat, utan en stuga för dom som jobbade med det lilla vattenkraftverk som var alldeles bredvid. Vi lånade den i alla fall, gjorde maten med vårat spritkök och chillade en stund där inne innan vi gick ut och gjorde upp en eld och lite kaffe på den. Sen åkte vi vidare nån kilometer och cyklade lite på glaciärer och kollade in dom RIKTIGA raststugorna, som i och för sig var låsta dom också. Sen cyklade vi tillbaka till campet i Katterat, galet snabb cykling i lite regna till och från, kunde ha gått snett många gånger under den trippen.
Rombaksbotn
På lördagen packade vi ihop tält och tillhörigheter och cyklade ner till Rombaksbotn, där vi slog läger under dagen och gjorde mat och badade, iskallt glaciärsvatten i Atlanten! Vägen ner var ju ner och snabb, men väldigt stenig och guppig med döden en halvmeter till höger. Jag och Pär gick och kollade upp när båten till Narvik skulle gå, om dom tog cyklar och om dom tog kort vilket dom skulle göra. Dom lastade vant cyklarna på båten, men tog inte kort såklart. Så vi åkte gratis istället, en tur som man dessutom skulle kunnat betala för, grymt härlig och stämningsfull tur.
Narvik
Vi kom in till Narvik med båten på lördagskvällen. Sökte oss till en lite skön strandpark, utanför campingen givetvis, och slog upp tälten där, lagade käk på gasolköket, lekte lite, badade, plåtade, chillade och kollade på solnedgången.
Vi steg upp tidigt dagen därpå för att hinna med bussen till Riksgränsen, vi hoppade dock av i Björnefjell och cyklade därifrån för att det var en småskön rutt. Vi åt en riktig braklunch på Björkliden hotellet; jag och Pär falukorvsgratäng med potatismos, Eric och Henke lyxhamburgare. Eftersom att vi inte haft tillgång till toalett under resan så kanske man inte hade gått lika mycket som skulle behövas, och då våra magar var vana vid frystorkad, vakumförpackad mat så rörde det om ganska bra i systemet efter denna måltid. "Hells gate" öppnade sig...
Sen for vi hem, men lämnade Henke i Luleå hos hans päron.
Tack som fan grabbar!
PS: Har massor av fina bilder som jag kommer att slänga upp på Flickr i sinom tid, har massa annat som jag inte hunnit slänga upp än så det blir lite mer tidsenligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar