Den långa historian...

Jo, här kommer den så nu ska ni får höra...

Den första januari '06...

Har tagit ledigt från jobbet i en vecka, Elgiganten som jag jobbade på förr i tiden, för att åka till Tärnaby och shredda (a.k.a. åka snowboard) i en hel veckas tid med gratis boende dagen därpå. Hade kommit smyghärligt med snö dagen innan så jag hade varit ute och nött lite tricks på "bakgården" för att vara i form inför fjällen, en polare ville senare ha ut mig på lite mer åkning och jag tänkte väl att det kunde väl knappast skada att nöta lite till då jag liks hade ork för det... inte skada? Nämen se sen! För detta fick jag djupt ångra i snart två år framåt, och kanske hela livet för att vara riktigt pessimistisk.

Efter bara några åk landar jag tungt i rotation efter hoppet. "För lite rotation", tänker jag samtidigt som jag vrider benen så mkt jag kan för att landa rakt med brädan. Brädan, som inte kommer tillräckligt rakt trots min manöver, hugger i marken med tailen samtidigt som jag landar så den vrider till det lilla sista... så visst landade jag rakt med brädan alltid, dock med oönskad teknik. Tekniken jag tillämpat för tillfället gjorde att mitt främre korsband slets av.

Följderna...

Jag har under ett helt år efter detta inte haft någon större hjälp från den lokala Vårdcentralen som inte ens kunnat göra en ordentlig undersökning på knäet, utan istället påstått att...

"...det kan hända att nått ledband är lite utsträckt, men inget jag kan se. Så vila skadan och träna sedan upp knäet och se om om det blir bättre."

Detta hade jag ju "mest troligt" provat innan dom sagt det för tredje gången. Så efter att helt ha förlorat hoppet om att Vårdcentralen skulle kunna hjälpa mig tog därför själv initiativ och gick till en grymt duktig naprapat, lokaliserad Väst på stan här i Umeå, som säkert kunde konstatera att främre korsbandet var kraftigt rupterat eller helt av. Han skrev snabbt och fint ner detta på en lapp som jag sedan skulle använda mig av hos Vårdcentralen. Ringde dagen därpå till Vårdcentralen som av stor respekt för naprapater (antar jag...?) gav mig remiss till Idrottsmedicin direkt över telefonen. Tidigare händelse utspelade sig hösten '06...

Februari '07

Efter ett snabbt bemötande, en snabb undersökning och ett snabbt besök på Idrottsmedicin kunde experterna göra ett snabbt, men länge väntat, konstaterande - främre korsbandet är av eller kraftigt rupterat. Jag hade nu chans att få operationstid inom tre månader om jag bestämde mig inom dom närmsta dagarna, vilket jag naturligtvis gjorde, besked om mer exakt när det skulle ske skulle jag få närmare juni månad. Jag väntade...

Någonstans fick jag höra att inga operationer skulle göras under sommaren, under beslut av Landstinget som dragit ner på ekonomin för sjukvården. Efter ett samtal med Idrottmedicin fick jag veta att min operation skjutits upp till september, dvs en tredje vinter till spillo! Men jag låg på, åberopade vårdgaranti som innebär att...

"Om man inom den specialiserade vården bedömer att du behöver behandling, ska du erbjudas den så snart som möjligt, men senast 90 dagar efter beslutet."

Jag hade tur...

Den 21'a maj utfördes den riktigt lyckade knäoperationen, inom en månad började jag cykla lite i smyg och kan nu ca 3 månader efter operationen gå, jogga, springa (till viss mån) , cykla helt utan problem, simma... ja, det mesta funkar som vanligt. Jag tränar hårt på gym varannan dag för att kunna börja säsongen som vanligt i december, bör sedan kunna åka snowboard som vanligt i januari.

STORT TACK TILL IDROTTSMEDICIN I UMEÅ!
Ni gör underverk!